Tips från queercoachen 2; hen-edition

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som hette Tips från queercoachen, med tips på hur en kan förhålla sig för att inkludera och inte kränka HBTQ-personer. Nu är det dags för ett inlägg angående det pronomen som många (men inte alla) ickebinära transpersoner använder, nämligen 'hen'.

1. Ifrågasätt inte detta pronomen. Okej, detta borde vara självklart. Jag skulle aldrig ifrågasätta om någon vill bli kallad hon eller han. Ifrågasätt således inte att jag vill bli kallad hen. Nej, jag kommer inte tvinga dig att bli kallad hen, jag kommer respektera vilket pronomen du än vill ha. Respektera mig också.

2. Skämta inte om att hen betyder höna på engelska. Nej, du är inte rolig och inte fyndig. Jag har hört den ungefär en miljon gånger förut och känner mig bara förlöjligad.

3. Kalla mig inte "en hen". Det är avhumaniserande. Hen är inte ett substantiv. Person däremot är ett könsneutralt substantiv. Jag är en person. Hen är mitt pronomen.

4. Ansträng dig. När jag ska umgås med eller prata om någon som jag vet har hen som pronomen, då lägger jag medvetet detta stycke information allra högst upp i min prioritering när jag pratar. Jag gör mig supermedveten när jag pratar, för jag förstår hur otroligt viktigt det är att inte råka felköna någon. Efter ett tag automatiseras det, men i början behövs det en ansträngning. Spar inte på krafterna.

5. Tänk inte "äsch, vad gör det om jag råkar säga fel några enstaka gånger?". Dina enstaka gånger tillsammans med alla andras enstaka gånger (och de flestas ganska många gånger) blir väldigt många gånger för mig. Och jag noterar varenda gång det sker, även alla de gånger som ingen annan i sällskapet lägger märke till det. Och varje gång gör det ont, för varje gång är ett felkönande och en del i förminskningen av min identitet. Varje gång känns det som att någon stöter till mig hårt med en biljardkö i solarplexus.

6. Svälj inte mitt pronomen. Många jag har omkring mig har olika strategier för att undvika att säga hen. Kanske för att det känns nytt och obehagligt, jag vet inte. Hur som helst så märker jag direkt när någon omformulerar sig för att undvika pronomen, pausar kort där pronomen hade varit det naturliga och använder mitt namn istället, sväljer pronomen helt eller skiftar snabbt från att prata om mig till att prata med mig för att kunna säga 'du'. Jag har ett pronomen. Använd det! Om det är obekvämt för dig kan jag lova att det är hundra gånger mer obekvämt för mig att höra dig omformulera dig. Det får mig att känna mig förminskad. Och återigen är du bara en i mängden av människor omkring mig som gör detta. Du kommer dessutom aldrig vänja dig och lära dig om du inte börjar använda det så som du använder hon/han. Förneka ej heller att du undvikit det. Om jag en hel kväll hört dig säga hon och han om de andra hundra gånger, men inte hört ett enda hen, då inbillar jag mig inte.

7. Överdriv inte. Detta händer väldigt sällan, eftersom de flesta är obekväma med att använda 'hen'. Men det förekommer och det är exotifierande. Jag pratar om ett uttalat överanvändande av hen, "nu jävlar ska vi använda hen jättemycket så du känner dig inkluderad" och sedan hen hen hen hen. Gör inte så. Använd mitt pronomen på samma naturliga sätt som du använder hon/han. Där det är språkligt logiskt att använda det.

8. Skoja inte till det för att du blir obekväm när du gör fel. Detta tangerar den förra punkten. "Jag menar förstås HEN höhöhö, där sitter HEN minsann höhöhö". Om du kommer på dig själv med att säga fel pronomen, bara korrigera dig själv "förlåt, hen" och fortsätt prata.

9. Hjälp mig att korrigera. Här känner säkert olika transpersoner olika. Vissa kanske inte vill att andra korrigerar varandra. Fråga hur din vän vill ha det. Jag personligen vill absolut att mina vänner korrigerar varandra och andra. Mest för att det är så jobbigt att själv behöva korrigera hela tiden (det upptar en stor del av min vardag) men även för att det får mig att känna mig sedd och tagen på allvar. Är det dessutom någon i sällskapet som du känner men inte jag, då blir det lättare för dig än för mig att korrigera den. Det gör ont när jag märker att fler än jag faktiskt hörde men låter det passera.

10. Ifrågasätt inte när du blir korrigerad. "Nej jag sa inte hon, jag sa hen". Tro mig, jag är mer uppmärksam på pronomen än du. Jag sitter hela tiden på helspänn av rädsla att bli felkönad och noterar direkt när det sker. Du tänker troligtvis inte lika mycket på det utan glömmer det efter ett tag och återgår till gamla vanor utan att själv märka det.

11. Gör ingen stor grej av att bli korrigerad. Bli inte sur. Bli inte heller överdrivet ursäktande. Gör som när du korrigerar dig själv; säg "förlåt, hen" och fortsätt prata. Gör samtidigt en mental notering om att anstränga dig mer så du inte gör fel igen kort därpå.

12. Tala inte om för mig hur sjukt svårt och jobbigt det är för dig att säga rätt. Jag kan lova att det är mycket jobbigare för mig att bli konstant felkönad. Jag ska dessutom inte behöva ta ansvar för hur jobbigt det är för dig att använda rätt ord om mig. Och nej, så jävla svårt är det faktiskt inte. Inte om du lägger obekvämligheten åt sidan, prioriterar högt att säga rätt och verkligen anstränger dig. Jag lyckas ju säga rätt om de jag känner som har hen som pronomen. Det blir ganska snart automatiserat om en använder det. Dock inte om en undviker att använda det.

13. Använd mig inte för att samla PK-poäng. Använd mitt pronomen för att det är mitt pronomen, inte för att visa andra hur PK eller cool du är som umgås med mig. Det är exotifierande. Briljera inte med hur bra du är på att använda mitt pronomen. Det är en självklarhet att använda det.

14. Använd 'hen' om mig även när jag inte är med i rummet. Tänk/Säg inte "Äsch, nu orkar jag faktiskt inte anstränga mig, hon är ju ändå inte här och kan höra". Aldrig! Dels för att det är respektlöst och dels för att det pga vanans makt ökar sannolikheten att du säger fel även när jag är närvarande. Andra vanliga ursäkt jag hör är "Jag ville inte flytta fokus från ämnet" och "Det blir jobbigt för mig när den jag pratar med hajar till, då måste JAG försvara mig". Nej, det handlar inte om dig och det är inte synd om dig. Jag tar den här striden oräkneliga gånger varje dag. Om du inte kan ta den enstaka gånger (när det inte ens handlar om dig och därmed inte är personligt) så är du bara en liten lort. Dessutom är det ingen strid och du behöver inte förklara eller försvara. Om personen hajar till och frågar varför du sa hen, bara säg "för att det är så hen vill bli benämnd" och flytta aktivt fokus tillbaka till det ni pratade om. Mer än så behöver du inte göra. Och återigen, jag lovar att det är jobbigare för mig att bli felkönad än för dig att behöva säga mitt pronomen. 

14. Hjälp mig att förbereda folk. Om jag är bjuden på en tillställning dit det kommer folk som du känner men inte jag, fråga mig innan om (och hur mycket) jag vill att du berättar för dem i förväg för att undvika att de felkönar mig. Felköna är ju inte bara pronomen utan även uttryck som "hej tjejer" och "vi kvinnor". Det underlättar mycket för mig om jag slipper plinga i glaset och outa mig för en massa främlingar. Förutsätt dock inte att jag vill bli outad i alla sammanhang alla dagar. Fråga mig först.

15. Stötta mig när någon säger transfoba saker om 'hen'. Det är väldigt vanligt med förlöjligande, förminskande och hatiska texter, kommentarsfält och diskussioner gällande mitt pronomen. Gå gärna in och ryt ifrån och förklara för de som saknar kunskap. Då får jag vila en stund. Jag spenderar mycket tid med att vara pedagogisk och förklara och vara förstående gentemot min omgivning. Jag slipper gärna göra det mot folk jag inte känner också. Dock känner jag inte att jag kan slippa om uttalandet får vara oemotsagt, eftersom det är kränkande. Säg gärna emot åt mig.

16. Försvara aldrig någon som uttryckt sig transfobt, som vägrar använda 'hen' eller som felkönar mig (även om det var av misstag). "Den vet inte bättre", "Men den försökte ju iaf", "Men det är ju obekvämt för den", "Det blev ju iaf lite bättre än förra gången". Det förminskar min upplevelse. Det är inte den priviligerade snedtramparen som behöver försvaras och stöttas, det är jag som behöver ditt stöd.

17. Berätta inte vilka idiotiska saker dina vänner sa när du hänvisade till mig som hen. Jag vill inte höra. Jag hör och läser tillräckligt ändå varje dag och detta är personligt för mig. Härbärgera det. (Detta gäller inte om du själv är trans och berättar för mig för att få stöd i egenskap av vän som på riktigt förstår).

18. Säg inte att du förstår (om du inte själv är trans). Det gör du inte. Dra ej heller paralleller till din utsatthet som homo, som långhårig man, som person med speciell klädstil eller dylikt. Det är inte samma sak.

19. Säg inte att jag är besvärlig som kräver allt detta. Ej heller löjlig, överkänslig, krävande. Ej heller att det är jobbigt för dig att behöva anpassa dig. Du har inte gått i mina skor och det är inte så himla mycket begärt. Faktiskt. Något som är jobbigt på riktigt är att hela tiden behöva förklara allt detta för andra för att det inte är en självklarhet. Att behöva vara pedagogisk för att de ska göra rätt och sedan förstående när de ändå gör fel. Att skriva denna text var också jobbigt.

20. Slutligen, några tips på hur du snabbare automatiserar mitt pronomen:
- Använd det! I alla sammanhang! Undvik det aldrig!
- Sluta se på mig som en kvinna. Börja se på mig som en person.
- Börja tänka 'hen' om mig när du tänker på mig.
- Ansträng dig. Lägg det högst upp i dina prioriteringar följande gånger du träffar mig eller pratar om mig. Då blir det snart automatiserat och du behöver inte längre anstränga dig.
- Ge dig fan på att göra rätt. Varje gång! Låt inte en endaste liten felköning passera! Korrigera andra och be andra att korrigera dig.
- Tänk inte att det är svårt eller jobbigt. Med den inställningen kommer det aldrig att gå.

Ett oredigerat ryt mot TERF

Alltså, det här med att cis-feminister ibland tar sig rätten att ifrågasätta och förminska transpersoners upplevelse av sin könsidentitet, för att efter flera svar från transpersoner med tolkningsföreträde som på olika sätt säger "detta är kränkande och transfobt" svara att transpersonerna saknar djup i sin feministiska analys samt hacka på hur de klär sig och sedan vifta bort det hela med "jag ba raljerar lite"... Det är precis lika illa som när män bajsar på kvinnor och sedan bajsar lite till när kvinnor säger ifrån, exakt det beteende som samma cis-feminister så djupt föraktar. Min avsikt är inte att skapa drev mot enskilda cis-feminister, dock att belysa att den transexkluderande feminismen är precis samma sparka-nedåt-mekanism som snubbar som sparkar på ickesnubbar. BTW, könet som enbart social konstruktion är en förenkling. Tro mig att min sociala omgivning försökt konstruera en flicka. Did it work? Nop.


Det finns mycket vettigt som sägs av de cis-feminister som gång på gång trampar i transfobiklaveret. Jag vill så gärna kunna plocka russinen ur kakan men det är svårt när min könsidentitet förlöjligas, mitt könsuttryck kallas "ofeministiskt" och min högst påtagliga upplevelse av kön reduceras från just en upplevelse till en "analys som jag inte köper" (vem har rätt att köpa eller inte köpa någon annans upplevelse??)

Det smakar helt enkelt för illa att plocka russinen ur kakan när en titt som tätt får bajs i munnen :(

Inte i kroppen, inte i pronomen, inte i sexuella termer, inte i kläderna

Att Bruce Jenner har kommit ut som transperson har nog inte undgått många. En del formuleringar har skapat debatt i transrörelsen. Jag tänker i detta inlägg problematisera debatten.
 
Bruce Jenner identifierar sig som kvinna och vill behålla "han" som pronomen, åtminstone tills den fysiska könskorrigeringen har kommit längre. Detta har skapat debatt eftersom det befäster de oinsattas föreställning om att det är kroppen som avgör könet, dvs att Bruce skulle fortsätta att "egentligen" vara man tills kroppen har korrigerats. Och ja, det ÄR problematiskt att cis-personer ser på transpersoner på det sättet - att transpersoner anses "byta kön" i samband med en eventuell fysisk könskorrigering, benämns som "biologiskt" det kön de tillskrivits vid födseln och ses som "egentligen" det "ursprungliga" könet. Att någon skulle behålla det pronomen som hör till det kön den tillskrivits vid födseln, eller vänta med att ändra pronomen tills kroppen har korrigerats, skulle potentiellt kunna förstärka denna syn på transpersoner. Men alltså, var och en måste ju få ha det pronomen den vill! Oavsett anledning! Det är mycket problematiskt att lägga ansvaret för cis-samhällets okunskap på en enskild transperson för att den väljer att definiera och benämna sig på ett sätt som strider mot normerna inom transrörelsen. Det är inte Bruce pronomen som avgör vilket kön han har, lika lite som kroppen avgör könet. En kvinna kan ha snopp OCH benämnas som "han" OCH ändå vara precis lika mycket kvinna som någon som har vagina och benämns som "hon". Cis-samhället behöver kunskap och en rejäl nyansering av sin syn på kön, ja, men det bör ej blandas ihop med varje enskild människas rätt att själv välja hur den ska benämnas.
 
Något annat som har problematiserats är det faktum att Bruce kallar sig straight, trots att han tänder på enbart kvinnor. Eftersom han identifierar sig som kvinna anser då många, baserat på definitionerna av hetero- respektive homosexualitet, att han borde kalla sig gay och inte straight. Även här anses Bruce spä på föreställningen om att en transperson som tillskrivits könet "man" vid födseln fortsätter att "egentligen vara man" även efter att ha kommit på att den i själva verket är en kvinna. Även här håller jag med om att cis-samhällets syn på "egentliga" kön är mycket problematiskt. Och även här anser jag att rätten att definiera sig själv står över den plikt som transpersoner anses ha att utbilda sin omgivning. Alltså, jag är ju en ickebinär transperson, vilket innebär att jag inte identifierar mig som kvinna (och inte heller man, men detta är ej det primära i detta sammanhang). Jag tänder på kvinnor. Alltså kan jag inte anses vara lesbisk enligt definitionen, eftersom det skulle kräva av mig att jag identifierar mig som kvinna. Ändå ser jag mig själv som lesbisk. Jag benämner mig som flata. Jag ser min kärleksrelation, som jag har med en kvinna, som en homorelation. Och nej, det gör mig inte till kvinna. Vill jag kalla mig flata så får jag kalla mig flata. Vill Bruce kalla sig straight så får han kalla sig straight. Det blir så tråkigt ordklyveri om vi ska hålla på och säga "Nej, rent tekniskt är du inte X, och om du ändå kallar dig X så är du inte på riktigt Y". 
 
Det är inte kroppen, inte pronomen, inte ord för sexualitet som skapar kön. Lika lite är det kläder som skapar kön. Det finns en föreställning om att ickebinära transpersoner ska klä sig androgynt tex, alternativt "kompensera" för det kön en tillskrivits vid födseln genom att klä sig som "det motsatta könet". För just mig råkar detta stämma, just nu i denna period av livet. Jag tillskrevs könet "kvinna" när jag föddes och jag klär mig traditionellt "manligt". Vissa dagar känner jag för att addera något traditionellt "kvinnligt", för att det känns bekvämt för stunden. Det kan även hända att jag, i andra perioder av livet, kommer komma in i mer "feminina" faser. Det kommer inte innebära att jag blir mer kvinna, eller mindre trans. Det kommer bara innebära att jag kommer klä mig i mer feminint kodade kläder, punkt. På samma sätt kan en transkvinna välja att klä sig traditionellt manligt och fortfarande vara lika mycket kvinna (även om hon har sin penis kvar) och en transman är fortfarande man om han klär sig traditionellt kvinnligt (även om han har sin vagina kvar). Alla är ju överens om att en cis-kvinna inte blir mindre kvinna bara för att hon tar på sig en skjorta och en slips, och en cis-man blir ju inte kvinna bara för att han tar på sig en klänning. Så varför anses en transperson vara mindre "på riktigt" om den inte klär sig så som den förväntas? Jo, för att det finns mycket okunskap och snäva ramar kring detta. Och ovanpå cis-samhällets okunskap har vi transrörelsens egna normer och föreställningar om hur okunskapen bäst botas. Jag tror inte att den botas genom att vi som transpersoner konsekvent använder det pronomen, den sexuella term och de kläder som förväntas av oss utifrån hur vi definierar oss. Jag tror att den botas genom att vi spränger föreställningarna ytterligare, genom att vi öppnar upp ytterligare, genom att vi nyanserar ännu mer.
 
Så, sammanfattningsvis: En transkvinna kan ha penis OCH kallas "han" OCH ha enbart traditionellt "manliga" kläder OCH vara kvinna. En transman kan ha vagina OCH kallas "hon" OCH ha enbart traditionellt "kvinnliga" kläder OCH vara man. En ickebinär transperson kan ha en binär kropp OCH ett binärt pronomen OCH de kläder som traditionellt kopplas ihop med det kön som den tillskrivits vid födseln OCH vara ickebinär. Könet sitter inte i kroppen, inte i pronomen, inte i sexuella termer, inte i kläderna. Punkt.
 
Så var det den där "plikten" att undervisa sin omgivning. En plikt som transpersoner anses ha, precis som att vi antas vara politiskt engagerade och alltid gå omkring med transflaggor och transsymboler. Alltså, en orkar inte alltid undervisa. Ibland kan cis-personer faktiskt få läsa på lite själva. Transpersoner är inte vandrande uppslagsverk och ibland kan det till och med vara känsligt att svara på frågor. Att ifrågasätta och kräva en förklaring när någon väljer ett pronomen eller uttryck som inte är i enlighet med det förväntade, eller att lägga ansvaret på en enskild person för att den avviker från det förväntade och därmed riskerar att inte utbilda sin omgivning på rätt sätt, det anser jag är mycket problematiskt.
 
Och ja, nu när vi ändå är igång och pratar om plikten att undervisa cis-samhället... En annan sak som kan vara bra att tänka på: Om du som cis-person hör något transfobt, oavsett om det är riktat mot din transvän eller någon annan, ta inte för givet att din transvän vill höra detta. De flesta av oss hör och läser tillräckligt av den varan ändå. Ibland kan du behöva härbärgera sådana saker själv, vilket borde vara lättare för dig som inte drabbas personligen. Detta kanske var lite off topic men ändå inte. Det hänger ihop.
 
Så, ännu en sammanfattning: Till cis-samhället - ta eget ansvar för att läsa på och sätta dig in i transfrågor, var uppmärksam på om du råkar använda din transvän som uppslagsverk eller om den faktiskt vill berätta, härbärgera transfobi som du får höra. Till transrörelsen - lägg inte ansvaret för cis-samhällets okunskap på enskilda transpersoner, låt var och en definiera sig själv, bidra inte till internt förtryck mot de som bryter mot oskrivna regler om klädsel och pronomen. 
 
En sak till, riktat till alla: En transperson är inte en representant för gruppen "transpersoner". Ej heller kända personer som Bruce Jenner. En transperson är blott en person och alla är unika.
 
Det var allt för denna gång. I brist på fyndig avslutning säger jag bara så, det var allt för denna gång.
 
RSS 2.0