Den första eller fyrtiosjätte

En puss på munnen när vi slagit oss ner på våra platser på tåget. Sådär som par gör när de är ute och reser och slår sig ner tillsammans. En hastig puss på munnen, typ "nu är vi på väg älskling". I detta fall på väg från Hälsingland till Stockholm. Sätena framför oss är ett sånt där fyrasäte med bord, ni vet där två åker framåt och två bakåt. En ung kvinna åker baklänges och ser oss i springan mellan sätena. En ung man åker mittemot henne.

Tåget börjar rulla. Kvinnan tittar på oss och tittar sedan ner i sin mobiltelefon. Skriver något. Mannen mittemot får ett sms som han läser för att sedan vända sig om och titta på oss genom springan. De tittar på varandra och flinar. Utväxlar några meddelanden via sina mobiltelefoner. Tittar på oss igen. Är det en rynkning på näsan jag ser i kvinnans ansikte? Är hon äcklad? Jag möter hennes blick. Sedan pussar jag min sambo igen. Mindre diskret denna gång, som för att bekräfta att "ja, du såg rätt", eller kanske för att markera min rätt att älska på samma villkor som andra. Jag möter kvinnans blick på nytt. Hon flinar och skriver något på mobilen. Vad betyder flinet? Kanske är hon bara ovan? Kanske är vi exotiska för henne? Det första flatpar hon sett IRL?

Jag tänker på en scen ur filmen Pride som jag nyligen såg på bio. När HBT-gruppen träffar en gruvarbetare för att ge ekonomiskt stöd i strejken. Gruvarbetaren är osäker och säger: "Ni är de första homosexuella jag har träffat". En av personerna i HBT-gruppen ler och svarar: "Och du är den första gruvarbetare jag har träffat".

Alla nya människor vi träffar har ju något nytt kopplat till sig. Den första du har träffat som jobbar på Scania. Den första du har träffat som har en kusin i Bergslagen. Den första du har träffat som har tre kanariefåglar. Listan kan göras oändlig och det är inget märkvärdigt med detta.

Några av oss har dock attribut som slår an strängarna extra hårt när vi blir "den första". Attribut som fortfarande slår an när vi blir den andra eller tredje eller fyrtiosjätte. Jag syftar på mina vänner som tar sig fram med hjälp av rullstol, som bär slöja, som har mörk hy i kombination med en svenska utan brytning, som stryker över "pappa" i formulär och skriver in sitt eget namn intill den andra mammans namn. 

Jag påstår inte att jag inte själv också fungerar på detta sätt. Det har hänt att jag har viskat "familjemedlemmar tjugo meter bort?" till min partner när jag sett två tjejer hålla varandra handen ("familjemedlem" är ett ord som används av HBTQ-personer om andra HBTQ-personer i HBTQ-kretsar). Jag har också suttit framför Idol 2014 och undrat om Fanny De Aguiar var flata innan hon kom ut i media, helt och fullt till följd av fördomar. 

Skillnaden är väl att jag också är en HBTQ-person. Det slår an en igenkänningssträng i mig, inte en exotifieringssträng, även om det bygger på fördomar i samma utsträckning som för andra. Jag är en i familjen. Och det är mer okej att reta sina syskon än att reta andra, eller hur? På samma sätt är det okej för Jonas Gardell att skämta om bögar och Soran Ismail att skämta om kurder. Därför skulle jag ha reagerat helt annorlunda om kvinnan på tåget hade betett sig exakt likadant men suttit bredvid en annan kvinna som hade handen på hennes lår. Då skulle jag ha tänkt andra tankar och tolkat hennes ansiktsuttryck annorlunda.

För det är ju våra tankar om omvärlden, och därmed våra tolkningar av omvärlden, som föder våra reaktioner, snarare än vad som de facto sker omkring oss. Viktigt att tänka på då vi beter oss på ett sätt som riskerar att kränka andra. Vem är jag? Vad skickar jag ut för signaler om mig själv i denna situation? Vilken position sätter det mig i? Är jag i denna position över- eller underordnad i samhällets maktstruktur? Utifrån den positionen, hur kan detta beteende tolkas?

Jag vet inte, kvinnan på tåget kanske var flata och reste med sin bror, och uppmärksammade honom skämtsamt på att "det finns visst fler såna som jag i ort X", men det var inte de signalerna som skickades ut till mig i den situationen, eftersom sexualitet inte står skrivet i pannan på folk. Därför sattes hon i en annan (högre) position, på grund av mina antaganden, på grund av heteronormen. Därför tolkades beteendet som nedlåtande. Därför anammar jag andra regler för eget beteende om jag rör mig i offentligheten utan min partner. För då antas jag vara hetero. Och därför är jag försiktig när det gäller attribut där jag själv tillhör normen.

För vi kan ju inte lägga ansvaret på de som upplever sig kränkta. Vi måste sluta uppmana utsatta grupper att bli mentalt starkare, att inte ta saker så jävla personligt, att inte vara så jävla lättkränkta. Mer gynnsamt vore det att uppmana de som inte redan bär normbrytandets tyngder på axlarna att bli mer medvetna och bete sig mer medvetet. Och detta gäller även oss som bryter mot en norm, för det finns (nästan) alltid en annan norm som vi (frivilligt eller ofrivilligt) följer, vilket försätter oss i en (frivillig eller ofrivillig) maktposition i förhållande till någon annan.
ett ritstift i din rumpa
2014-12-29 @ 17:44:26
URL: http://yllestrumpa.wordpress.com

mycket bra inlägg!

Svar: Tack!
Emma

Anonym
2015-01-23 @ 00:07:56

Fin blogg

WWW.nouw.com/bellalahdo

Svar: Tack!
Emma




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0