Vill du vara en katt så får du
"Kan du inte bara leva med att bli kallad hon? Hur illa kan det vara? Det är ju bara ett ord! Måste du krångla till det?"
"Men du säger ju att det inte spelar nån roll vad en har mellan benen, att kön inte ska vara så viktigt. Hur kan det då vara viktigt för dig att inte bli sedd som kvinna? Det är ju dubbelmoral!"
"Det blir så krångligt för mig att ändra mitt språk, plus att jag faktiskt kan möta fördomar om jag pratar om dig som hen, det kan bli jobbigt för mig"
"Hen finns inte! Det finns han och hon! Varför ska vissa försöka vara nåt de inte är? Och tvinga alla andra att anpassa sig och spela med. Isåfall vill jag vara en katt!"
"Det är så tramsigt med alla som ska hålla på och kalla sig för hen! Hittepåkön! Vad har de mellan benen då? En kukfitta eller?"
"För mig är du en tjej, jag ser dig som tjej och därför tänker jag benämna dig så"
Alltså. Jag förstår att det är svårt för cis-personer att förstå. Kanske är det därför jag ursäktar min existens och säger "Jag blir glad om du hänvisar till mig som hen, om du är bekväm med det" istället för att säga "Mitt pronomen är hen. Punkt." Jag vill inte vara till besvär liksom, så jag ber om ursäkt för att jag är jobbig när det borde vara andra som ber om ursäkt för att de, i sin priviligierade position, inte vågar stå upp för mig och göra allt i sin makt för att tilltala mig så som jag önskar.
Alltså, jag förstår att det kan vara jobbigt för dig att ändra ditt språk och tvingas möta ifrågasättandet, förminskandet och fördomarna som jag möter hela tiden (även om du möter det indirekt och inte får din egen identitet manglad) men jag är ganska säker på att det är ännu jobbigare för mig att inte ens de som säger sig vara på min sida vågar erkänna min existens offentligt.
Jag har svårt att besvara hur-illa-kan-det-vara-kommentarerna, för även om jag gör liknelsen att en cis-man vaknar en morgon och plötsligt, mot sin vilja, blir kallad "hon" och "kvinna" så är det inte samma sak. Ej heller är det samma sak att en cis-person som hatar ordet "hen" och vägrar använda det plötsligt blir konsekvent hänvisad till som "hen" istället för hon/han. En cis-person lever nämligen inte under ett transförtryck och kan vila sig mot normen den tillhör.
Bloggaren Vide har beskrivit upplevelsen bättre än jag förmår, med liknelsen att gång på gång bli petad i ögat med en pinne utan att någon annan i sällskapet märker det eller reagerar. Snälla alla cis-personer läs den texten: https://vacklandegenus.wordpress.com/2014/09/29/att-bli-felkonad-ar-som-att-bli-stucken-i-ogat-med-en-pinne/
Så till kattliknelsen. Nu är skämtet om hönan uttjatat (nåväl, inte alltid) och nästa grej är att säga "isåfall är jag ett djur", typ en katt.
Alltså, just to make it clear: Vill du på riktigt vara en katt så får du det! Jag lovar att jag skulle anpassa mig, av respekt för din identitet och din rätt att definiera dig själv. Jag skulle bemöta dig som katt. Självklart.
Men nu är ju det där oftast bara ett skämt eller en liknelse för att påvisa hur absurda vi är. Något som faktiskt ÄR absurt är ju liknelsen i sig. FUI: Katter och människor är olika arter. Transpersoner och cis-personer är samma art, nämligen människor.
Så var det du-är-tjej-för-mig-kommentaren. Newsflash: Du bestämmer inte vad jag är. Det bestämmer jag.
För att använda den transfoba cis-maffians eget vapen, de absurda liknelserna, så kan jag göra denna liknelse: Det är som att jag skulle säga "För mig är du en krukväxt! Du säger att du är människa men jag ser dig som en krukväxt. Därför tänker jag behandla dig så. Varsågod och ställ dig där borta i hörnet så ska jag vattna dig med vattenkanna."
Och nej, vet ni vad, det är inte dubbelmoral att tycka att kön inte ska spela roll OCH att inte vilja bli felkönad. Samhället befinner sig ju där det befinner sig (not my fault) och så länge stämplarna finns kvar så vill jag ha rätt stämpel tack. Och min rätt att ha rätt stämpel är lika stor som din. För cis-personer är inte mer normala eller mer rätt. De är bara vanligare.
En annan intressant iakttagelse: De som säger "könet ska väl inte spela någon roll så varför krångla till det?" och "hur illa kan det vara?" är ofta samma personer som säger "sluta försöka göra barn könslösa, det är faktiskt asviktigt för deras identitet att ha ett tydligt kön" och "du får fan inte kalla MIG hen för jag
är en riktig kvinna och inget jävla hittepå". Var det nån som sa nåt om dubbelmoral?
