Är det bara jag som gillar hösten? Påminnelsen om alltings förgänglighet. Naturen bjuder på en suck av vackert vemod. Samtidigt, i trädkronorna, en färgsprakande kontrast till den gråa himlen. Den himmel som släpper taget och låter regnet falla, inspirerad av kvistarna som låter löven falla. En påminnelse om att släppa taget, till förmån för nya knoppar. Hösten är som en utandning, med prasslande löv under fotsulorna och novembersol som speglar sig i morgonfrosten. Och trattkantareller.