Hösten

Är det bara jag som gillar hösten? Påminnelsen om alltings förgänglighet. Naturen bjuder på en suck av vackert vemod. Samtidigt, i trädkronorna, en färgsprakande kontrast till den gråa himlen. Den himmel som släpper taget och låter regnet falla, inspirerad av kvistarna som låter löven falla. En påminnelse om att släppa taget, till förmån för nya knoppar. Hösten är som en utandning, med prasslande löv under fotsulorna och novembersol som speglar sig i morgonfrosten. Och trattkantareller.




Process

Jag vill bjuda er på en fantastisk dikt som jag fick uppläst för mig idag. Den heter Process och är skriven av författaren Peter Curman.

Först en massa ord
Sen ett förkastande av dom meningslösa orden
Och ett sökande efter dom rätta orden
Sen ett upptäckande av tomheten
Som inte är någon tomhet utan en dörr
Till en tidigare dold verklighet
Sen mörkräddheten på nytt
Och försöken att övervinna den
Sen de många flyktförsöken ut i ljuset igen
Till de säkra verkligheterna och de likgiltiga
Sen ett återvändande in i otryggheten
Där det färdiga språket brinner upp
Och de färdiga föreställningarna upplöses
Sen ordlösheten och hudlösheten
När skräcken vänder sin vita buk mot medvetenhetens yta
Sen kanske en fosterrörelse
Från ett ofött språk
Som fyller dig med verklighet och närvaro

<3

Tips från queercoachen

Ganska få människor i vårt land är uttalade homofober. I min bekantskapskrets är det ännu färre. Alltså, det finns homofober i Sverige och faktiskt även i min bekantskapskrets, men de allra flesta är det inte. Däremot har även icke-homofober vuxit upp i en heteronormativ värld (så även jag) vilket gör att vissa inlärda formuleringar och antaganden som inte är inkluderande kan komma ur allas munnar (även ur min). Jag har, i egenskap av homosexuell transperson, dels tagit emot direkt homofoba och transfobiska uttalanden och minspel från HBTQ-negativa personer, dels upplevt den där känslan av exkludering eller exotifiering av välmenande HBTQ-positiva personer. Och jag förstår att det kan vara svårt att veta hur en ska förhålla sig. Jag förstår verkligen det. När något avviker från den där normen som en vuxit upp med, när någon är olik en själv, när en kanske är ovan. Därför har jag sammanställt två listor med tips från en med inifrånperspektiv (dvs undertecknad), baserat på egna erfarenheter och reflektioner. Varsågoda!


Till dig som är skeptisk till HBTQ:

- Om du är skeptisk till HBTQ på grund av din politiska ideologi: Du har rätt att tycka vad du vill. Du har däremot inte rätt att säga och göra vad du vill. Håll dina åsikter för dig själv. Och nej, att jag säger att jag ogillar dina åsikter är inte samma sak som att du säger att du ogillar den jag är.

- Om du är skeptisk på grund av din religion (oavsett vilken religion du har): All repekt för din tro! Du har all rätt i världen att ha din religion och ingen får trycka ner dig på grund av den. Inte heller jag, även om jag skulle känna mig kränkt eftersom din religion säger att jag är fel. MEN! Försök att resa dig ovanför skrifterna när det gäller synen på andra människor. Du kan kanske inte till hundra procent veta att skrifterna säger den enda sanningen. Var ödmjuk inför detta. På samma sätt kan inte jag veta att det jag tror på är den enda sanningen. Kanske är det din religion som har rätt. Kanske finns det en högre makt som tycker att jag är fel. Kanske är jag vilseledd och kanske kommer jag straffas efter döden. Även om du faktiskt vet detta (vad vet jag, det kanske du gör) så låt mig göra mina val för jag skadar faktiskt ingen. Försök inte omvända mig. Jag respekterar det du tror på och skulle ge min högra hand för att du ska få utöva din tro utan förtryck, så vänligen respektera min identitet/sexualitet och stötta mig i kampen att få vara den jag är utan förtryck. (OBS! Ja, jag vet att alla religiösa absolut inte har något emot HBTQ och jag har flera exempel på det i den egna bekantskapskretsen, men jag har stött på några fall där jag mötts av homo-trans-fobi som förklarats av att diverse gudar säger si eller så och det är dessa fall jag syftar på).

- Om du, oavsett orsak, blir obekväm när jag nämner min flickvän: Snälla, byt inte samtalsämne. Svara inte med tystnad. Jag försökte berätta något helt vardagligt, vad jag gjorde i helgen eller på semestern. Ställ samma följdfrågor som du skulle ha ställt om jag hade sagt pojkvän istället för flickvän. "Jaha, så ni var på bio, vilken film såg ni?". Och försök ta hennes namn/beteckning i din mun, våga säga "din partner/sambo/flickvän", inget farligt kommer hända. Och om du är så obekväm att du inte kan dölja det, erkänn då hellre det (typ "förlåt men jag är obekväm med detta") så kan jag bemöta något svart på vitt istället för att hantera en luddig känsla av att inte vara accepterad.

- Om du, oavsett orsak, tycker att det där med homosexualitet är lite äckligt: Snälla, försök kontrollera ditt minspel. Jag ser när du rynkar på näsan och jag blir ledsen.

- Om du tycker att pronomenet "hen" är onödigt: Håll det för dig själv och var öppen inför att du kanske bara inte har förstått användningen av detta grammatiska ord. Säg inte högt att det är tramsigt eller onödigt eller att du aldrig kommer använda det. Säg inte "det är ju bara att titta mellan benen så vet man vad man är" för så är det inte. Inte för mig i alla fall. Jag respekterar din könsidentitet och kommer använda det pronomen som du vill ha. Vänligen respektera min könsidentitet och att ett könsneutralt pronomen gör mitt liv enklare. 

- Om du använder "gay" eller "transa" som skällsord eller använder det med negativ underton: Sluta med det. Det är enormt kränkande.

- I allmänhet: Säg inte "Jag har inget emot homosexuella men måste de trycka upp sin sexualitet i ansiktet på mig?" när ett homopar håller varandra i handen på offentlig plats. Du reagerar väl inte så när heteropar på samma sätt "trycker upp sin sexualitet" i ansiktet på dig?

- Om du hatar Pride: Hata i tystnad. Du kan välja att inte delta. Jag kan inte välja att inte bli förtryckt.


Till dig som är HBTQ-positiv men har vuxit upp i ett cis-heteronormativt samhälle:

- Försök i allmänhet att använda det könsneutrala ordet "partner" istället för "flickvän"/"pojkvän" när du frågar en medmänniska om hens civilstånd. Då känner sig hen inkluderad oavsett sexualitet och kan själv välja att köna eller inte köna sin eventuella partner.

- Utgå inte ifrån att alla barn har en mamma och en pappa. Istället för att tex fråga "och pappan?" kan du fråga "finns det någon mer förälder med i bilden?"

- Ta inte för givet att det du ser av en annan är hens upplevda könsidentitet. Var uppmärksam och fråga gärna vilket pronomen hen önskar att du använder.

- Om andra i omgivningen använder "gay" eller "transa" som skällsord eller använder det med negativ underton: Säg ifrån!

- Om du märker att andra i omgivningen inte är inkluderande eller kanske rentav uttrycker sig nedsättande mot en medmänniska pga sexualitet eller könsidentitet: Stå upp för din medmänniska på alla tänkbara sätt! Tro mig, det betyder enormt mycket!

- Om du känner en HBTQ-person och märker att hen i ett nytt socialt sammanhang har svårt att komma ut (tecken på detta kan vara att hen undviker att nämna sin relation och att hen tystnar om det egna privatlivet): Stötta! Berätta för personen vad du har fångat upp och fråga hur du kan stötta. Personligen tycker jag att det är skönt när andra kommer ut åt mig, typ nämner min flickvän och visar tydligt att i denna grupp är det en självklarhet att vara helt okej med detta. Då kan jag bara haka på.

- Fråga inte ett ledbiskt par hur deras barn blev till. Det är en väldigt privat fråga och kan upplevas som exotifierande. Du skulle väl aldrig fråga ett heteropar hur deras barn blev till? "Hade ni sex ni i sängen eller på köksbordet? Var det planerat eller var det make-up-sex? Eller använde ni IVF?".

- Fråga inte av nyfikenhet hur ett flatpar har sex (om det inte är något ni brukar prata om, ömsesidigt, eller om du inte känner personen väldigt bra och vet att detta är en okej fråga). Återigen: Privat fråga.

- Om att skämta om sexualitet/könsidetitet: Jag tycker att det är okej om det initieras av HBTQ-personen själv. Var dock uppmärksam på om skämtandet känns genuint eller om det bara är ett sätt att "skämta bort" en känsla av utanförskap. Och om du initierar skämtet bör du känna personen väl, och även om du känner personen bör du vara uppmärksam på att hen kanske reagerar olika från tillfälle till tillfälle. Var även uppmärksam på mängden skämtande. Ibland blir det för mycket. I vissa sammanhang har jag känt att alltför mycket har handlat om min sexualitet för att andra (och jag själv, eftersom jag hakar på) skämtar för mycket om det. Jag vet att jag är homo, du behöver inte påtala det hela tiden. Sedan är det skillnad på hur en skämtar. Säger du ironiskt "ja för ni homosexuella tänder ju på alla av samma kön" så driver du med homofoberna, inte med mig. Säger du däremot på skämt att "oj vad länge du kramar mig, är du tänd på mig eller?" då är det mig du driver med och jag riskerar att bli osäker på huruvida det finns ett korn av uppriktig oro i ditt uttalande eller inte. Men även här handlar det ju om hur väl vi känner varandra och i vilken utsträckning jag sanktionerar dina skämt. Summa summarum: Var uppmärksam på skämtandet. Och fråga gärna "var det där okej?".

- Om ni är ett gäng heteros av samma kön och en HBTQ-person som diskuterar relationer/sex: Var uppmärksam på ert språkbruk så att HBTQ-personen känner sig inkluderad. Undvik tex att säga "Ni vet när man träffar en kille för första gången" eftersom det indirekt inkluderar alla utom en. Ta dock inte för givet att jag som flata aldrig har dejtat killar eller legat med killar ("men det vet ju inte du hur det känns") för det kanske jag visst har, och någon du tror är flata kan ju vara bi. Och om jag på din fråga svarar "Jag vet inte, jag har inte det problemet för jag ligger ju med en tjej och där finns ingen självisk penis som vill komma in för tidigt", säg då inte "Sluta försöka omvända mig, alla vill faktiskt inte bli flator!".

- Om du tröttnar på min kamp och mina ständiga statusuppdateringar på Facebook om denna kamp: Var ödmjuk inför det faktum att du kan välja att sluta läsa och gå tillbaka till din trygga cis-hetero-bubbla. Jag kan inte välja att sluta leva med ett förtryck.

- Säg inte "det är ingen stor grej" och "Var tacksam, Sverige är ett väldigt öppet och accepterande land". Jag vet att du menar väl men jag känner mig förminskad av de orden. Jag vet att Sverige har kommit långt i jämförelse med typ alla andra länder och jag är tacksam, men jag lever dagligen med insikten om att vi har en lång väg kvar att vandra och jag vill inte behöva vara tacksam över att vara accepterad. Jag vill att det ska vara en självklarhet.

- I allmänhet: Se mig som en person, inte som en sexualitet eller könsidentitet. Låt fokus ligga på allt annat jag är, förutom då det faktiskt är relevant att blanda in sexualitet/könsidentitet.

- Om du har talutrymme och inte är HBTQ, i synnerhet om du ibland talar/skriver om HBTQ i detta utrymme: Låt gärna mig låna ditt utrymme för att komma till tals. Ge oss plats att tala istället för att tala OM oss.

- Var uppmärksam på jargongen i lunchrum/fikarum på jobbet och vid kompishäng. Hur pratar vi om bögar/flator/transpersoner? Hur heteroorienterade är våra samtal? Hur inkluderande är vi? Hur hårt utgår vi ifrån könsnormer och heteronormen när vi lägger grunden för våra samtal?

- Våga fråga! Våga säga "jag är ovan/osäker". Våga benämna eleganten i rummet om stämningen blir tryckt. Jag dömer dig inte. Jag förstår att det är svårt och jag vet att du gör så gott du kan.


Slutligen, till er alla: Låt oss in i graven värna varandras rätt att vara precis så som vi är <3
RSS 2.0