Igår kom jag till stallet klockan 8 på morgonen. Stalltjejerna hade redan varit där ett bra tag. De sopade och krattade, mockade boxar, gick med tunga skottkärror till gödselstacken och drog stora fodervagnar i stallgången. När vi gick till hästarnas hagar för att hämta in dem såg vi stalltjejerna hämta ponnyerna i ponnyhagen. Några av dem red barbacka (utan sadel) tillbaka till stallet. Några av dem tog två ponnyer med sig, en i vardera hand. Ponnyer som jag sett tafatta föräldrar försöka handskas med en i taget utan större framgång. Väl i stallet borstade dessa rediga tjejer sina ponnyer med van hand, sadlade och tränsade och parerade sparkar från ilskna ponnyben.

 

Jag tänkte på när jag själv var en "hästtjej". Det ansågs rätt töntigt och ridning kallades för "fjollsport" (ett ord som för övrigt är ganska vidrigt att använda, då "fjolla" härstammar från ordet "dåraktig" som på 1600-talet användes om kvinnor som ansågs sakna stadga i karaktär och intellekt, det vill säga ett väldigt nedsättande och kvinnofientligt uttryck). "Ridning är ingen sport" var det några som sade. "Det är ingen idrott" och "Ni sitter ju bara där". 

 

Jag tänker inte gå in och bemöta dessa argument särskilt utförligt. Alla som utövar idrotten vet att det är ett hårt arbete som kräver god fysik, precision och känsla - inte bara det tunga stalljobbet utan även hästhanteringen och ridningen då en har med väldigt stora, starka och känsliga djur att göra. Detta inlägg handlar dock inte om att bevisa att ridsporten är en tuff och krävande sport. Det handlar snarare om att problematisera det faktum att värderingarna av ridsporten inte har med idrotten som sådan att göra, utan att det handlar om det faktum att det klassas som en "tjejsport".

 

I just vårt land, i just vår kultur, är ridsporten dominerad av kvinnliga utövare. I och med detta stämplas den genast som något tramsigt. För en sport som domineras av kvinnor kan väl knappast vara särskilt krävande? När "tjej" används som prefix (t.ex. tjejsport, tjejbil, tjejkaffe) är det ofta för att förminska och antyda att något är mesigt ("fjollsport", liten klen skruttbil, svagt kaffe med mycket socker och mjölk). I många andra kulturer är det precis tvärtom, där är ridsporten en matchogrej och kvinnor anses inte vara lämpliga att hantera dessa stora starka djur. Som sagt, stämpeln handlar inte om själva utövandet, den handlar om synen på kön och vilket kön som råkar utöva sporten i respektive kultur.

 

Jag skulle kunna skriva ett helt eget inlägg om hur oproportionerligt mycket utrymme "manliga" sporter (t.ex. fotboll) får i media, hur utövarna klassas som hjältar för hela sitt land och hur deras framgångar rapporteras som nyheter i våra största tidningar (trots att fotbollen är ett särintresse och därför kanske egentligen malplacerad i nyhetssammanhang). Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur kvinnliga utövare förminskas och förnedras när de ger sig in på dessa traditionellt "manliga" arenor, t.ex. näthatet mot det svenska damlandslaget i fotboll som fokuserade på deras utseende och eventuella sexuella läggningar snarare än deras fantastiska insatser då de tog EM-brons förra året (och såklart det faktum att det kallades dam-EM medan årets herr-VM kallas för fotbolls-VM). Det blir en helt annan grej när män utövar sport än när kvinnor gör det helt enkelt, så när en hel sport domineras av kvinnor blir hela sporten förminskad. Till och med tillintengjord. Den får inte ens vara en riktig sport. 

Jag tänker på alla hästtjejer som ständigt måste försvara sitt idrottsutövande gentemot personer som inte har en aning om vad de pratar om. Jag har sett dessa hästtjejer in action och om en ska generalisera så är nog gruppen hästtjejerna en av de absolut tuffaste. Att tuffhet sedan är något att se upp till, det är ju också problematiskt och en biprodukt av patriarkatet. Tufft är bra för det är traditionellt manligt, mjukt är inte lika bra för det är traditionellt kvinnligt. En ska vara tuff och stark, hellre pojkflicka än flickpojke. Ja, detta ämne kan dras hur långt som helst, genom nya lager och nya lager och åter nya lager av strukturer. Men det har jag tyvärr inte tid att göra nu, för jag ska till stallet och fodra. Sedan hämta min fyrbenta stjärna Algebra i hagen. Sedan ska jag borsta, rida och mocka. Och fika. Och vara tuff och mjuk och stark och svag. Precis så som jag är. Mänsklig.