Låt oss fundera lite över bilden. Visst spelar den feminismen rakt i händerna, trots att dess syfte är det motsatta? Skaparna och delarna av bilden vill säga att feminismen har fel då den klagar på att kvinnors utseendeideal är besvärande, eftersom män minsann också har utseendeideal. Vilket de har. Och det är ju just detta feminismen också säger.

Flickor ska vara söta-tysta-snälla och klä sig i rosa-klänningar-blommor och tycka om dockor-pyssel-mylittlepony. Flickor får inte slåss eftersom de då är "problemflickor".

Pojkar ska vara tuffa-tåliga-starka och klä sig i blått-byxor-fordonstryck och tycka om bilar-lego-våldsleksaker. Pojkar får slåss eftersom "boys will be boys".

Flickor som är högljudda, tar plats, vill ha skjorta och byxor istället för klänning på fest och som vill leka med bilar och ha vattenkrig blir ifrågasatta. Pojkar som är känsliga, tillbakadragna, klär sig i klänning, har glittrigt nagellack och leker med dockor blir ifrågasatta.

Kvinnor ska vara smala-feminina-mjuka. De ska sminka sig, raka ben+armhålor och helst bära klänning då klädkod finnes. De ska ha huvudansvaret över barn och hem och de ska behaga män sexuellt genom att följa normen för hur en kvinna ska se ut.

Män ska vara muskulösa-maskulina-hårda. De ska inte sminka sig, inte raka ben eller armhålor och absolut aldrig  bära klänning. De ska göra karriär och skydda sin kvinna med sin fysiska styrka. De ska förföra och gärna vara lite dominanta.

Kvinnor som inte är smala (vare sig de är tjocka eller väldigt muskulösa) anses äckliga. Likaså anses de äckliga om de inte rakar ben och armhålor, samt anses misslyckas med sin uppgift att behaga män sexuellt. Män, å andra sidan, är inte äckliga om de inte är smala eller om de inte rakar armhålor/ben. För dem är det tvärtom. De avviker från sin norm om de är smala eller rakar något annat än sitt skägg. Då är de kvinnliga och "kvinnlig" är ett skällsord då det riktas mot män. Det är alltså inte håret eller kilona som är äckliga hos kvinnor, det är brottet mot normen som är äcklig. Och det är inte musklerna eller håret som är önskvärda hos män, det är att följa normen som är önskvärt. Alla attribut i sig saknar egenvärde. Det är normen som ger eller tar ifrån attributen dess värde i förhållande till attributens bärare.

Kvinnor som bär traditionellt manliga kläder, har manliga frisyrer och beter sig på traditionellt "manhaftiga" vis utsätts inte sällan för homofoba verbala tillhyggen, det vill säga ord som "flata" och "lebb" används som skällsord. Är du flata på riktigt, då används det för att förklara ditt brott mot kvinnlighetsnormen, för då uppfyller du den stereotypa bilden av en lesbisk kvinna. Är du inte flata tar du illa upp, för det vill du ju verkligen inte uppfattas som. Jag glömmer aldrig när en bekants vän (ovetandes om min sexuella läggning) som svar på beröm över hennes rakade frisyr sa "tack, jag var livrädd att jag skulle se ut som en flata". Samma sak gäller män. Om de beter sig feminint får de "bögjävel" kastat mot sig som ett skällsord och om de sminkar sig utsätts de inte sällan transfobiska för tillmälen.

För ja, cis-heteronormen spelar förstås in även i detta. Kvinnor ska behaga män och män ska förföra kvinnor. Att som hetero uppfattas som homo (oavsett du är man och uppfattas som bög eller om du är kvinna och uppfattas som flata) är en förolämpning. Att bryta mot könsnormer är inte bara ett normbrott, du riskerar dessutom att bli uppfattad som homo eftersom du eventuellt stämmer överens med fördomsfulla homostereotyper. Att som cis uppfattas som trans är också en förolämpning. Alltså spelar homo- och transfobin in i detta. Fördomar hänger ihop.

Jag bryter mot både heteronormen och flera könsnormer. Jag bryter dessutom mot cisnormen. Dessa klumpas gärna ihop; "Du klär dig sådär för att du är flata och kanske är du flata för att du är vilse i din könsidentitet". Om jag antar ett "manligt" beteende i mitt förhållande, tex skyddande lägger armen om min partner vilket jag ofta gör, får det etiketten "manligt" utifrån en heteronorm istället för att bara få vara ett beteende.

Men åter till ämnet. Antifeministiska argument som spelar feminismen i händerna. I mina beskrivningar ovan är det ganska tydligt att pojkar och män också far illa av snäva könsroller och -normer. En tillbakadragen pojke som klär sig i klänning och leker med dockor kan bli retad. En känslig man med ett feminint rörelsemönster och en smal kropp kan bli hånad. Så till poängen: Pojkar och män mår dåligt av machonormen och deras tveklöst största vän i kampen mot denna skadande norm är (voilà) FEMINISMEN!

Så kära ni instagramkontoskapare som vill slippa se ut som He-Man för att duga; Varmt välkomna till feminismen! <3