Vi visste så fort Nour El-Refai lyfte sina armar att ett par armhålor skulle ta över diskussionerna om Melodifestivalen kommande vecka. Det är många som har tagit sig rätten att kommentera huruvida hon gör rätt eller fel som låter håret växa där Moder Jord har sått hårfrön på hennes kropp. Det är många som har tagit sig rätten att kommentera det faktum att en kvinna med hår under armarna inte har vett att dölja det med kläder eller åtminstone hålla armarna tryckta mot kroppen hela kvällen. Det är många som har tagit sig rätten att uttala sig om Nours hygien och det är många som har tagit sig rätten att anta att detta var ett aktivt politiskt statement.

 

Kanske var det ett statement. Uppenbarligen ett nödvändigt sådant isåfall, eftersom helvetet brakar lös för att en kvinna tar sig rätten att bestämma över sin egen kropp. Men varför tar man för givet att det var ett statement? Varför kan det inte bara få vara en kvinna som själv väljer var på sin egen kropp hon vill dra med en rakhyvel, som väljer hur hon vill klä sig och som väljer hur hon vill röra sina armar? Varför måste man genast dra det till att hon gör det "för att visa att hon är feminist" och därifrån dra det vidare till att "feminismen har gått för långt och fokuserar på fel saker"? Om det nu var ett agerande i feminismens namn, vem har då rätt att kritisera vilket fokus en kvinna väljer att ha i sin frigörelseprocess? Varför ska vi inte kunna driva lönefrågan och samtidigt välja var på kroppen vi vill ha hår och inte? Om vi ska bli jämställda med männen måste vi väl ha rätt att själva bestämma över våra kroppar? Då ska vi väl inte behöva vara slätrakade och leva med inflammerade hårsäckar för att behaga män? Men oavsett, det är ju människorna som rasar som gör detta till en grej, inte Nour. Hennes kommentar till det hela är att hår växer under armarna och att det inte är hon som har bestämt det, det har evolutionen gjort. Så varför anses det som en aktiv handling när en kvinna väljer att inte ta bort något som evolutionen har givit henne?

 

Jag tycker i allmänhet att det är intressant när passiva val anses vara aktiva. När man frågar någon varför man inte gör på ett visst sätt. Varför dricker du inte alkohol? Varför äter du inte kött? Varför sminkar du dig inte? Varför rakar du dig inte under armarna? Det kanske är dags att vända på alla dessa frågor. Varför dricker du alkohol? Varför äter du kött? Varför sminkar du dig? Varför rakar du dig under armarna?

 

Så till kommentarerna om hygien. Alltså, ska vi basera våra argument på fakta så är det mest hygieniska alternativet att inte raka sig under armarna. Håret håller armhålorna torra och hämmar bakterietillväxt. Rakade armhålor är fuktigare och bebos av fler bakterier än håriga armhålor. Så att prata om att Nours val som ofräscht är helt enkelt felaktigt.

 

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till Belinda Olssons inslag om toplessbad på badhus i första avsnittet av Fittstim - min kamp. Fokus lades på att ifrågasätta varför kvinnorna ville bada topless, istället för att ifrågasätta varför det inte är en självklarhet att kvinnor och män ska ha samma rättigheter att bada med bar överkropp. Det hade kunnat bli en intressant analys av objektifieringen av kvinnokroppen och sexualiseringen av de kvinnliga brösten i jämförelse med de manliga, men det blev det aldrig. Istället fick vi se en obekväm Belinda Olsson som skylde sina bröst och kände sig dum eftersom männen glodde på henne. Strålkastaren riktas mot kvinnan som försöker ta makten över sin kropp, istället för att riktas mot strukturerna i samhället som har tagit makten ifrån henne från första början. På samma sätt riktas ljuset mot Nour och hennes armhålor. Är det verkligen armhålehår det handlar om? Är det verkligen hårstråna i Nours armhålor som har så mycket egenvärde att de kan skapa ramaskri? Eller är det samma skeva strukturer som gör att ammande kvinnor portas från restauranger för att de visar brösten samtidigt som sexistiska reklamaffischer med lättklädda kvinnor passerar med en axelryckning?

 

Jag tycker att alla som lägger energi på att uppröras över att de fick se kvinnligt armhålehår i TV borde rikta den energin inåt och på allvar fråga sig själva varför de blir så provocerade. Under tiden tänker jag fortsätta låta håret växa under mina armar, klä mig i linne om det är varmt och lyfta armarna ovanför huvudet om jag känner för det. För jag bestämmer över min kropp och så länge jag inte skadar någon bestämmer jag hur jag rör mina armar. Det behöver inte ses som ett aktivt val, det är hår som växer där Moder Jord har sått hårfrön och jag finner inga anledningar att ta det aktiva beslutet att plocka fram skördetröskan.