SD-trollen tycker att vi överreagerar. Vi överdriver och borde fokusera på sporten istället för att tjafsa om mänskliga rättigheter. Christian Westling är en av de som gett sitt stöd till Rysslands anti-homo-lag eftersom unga osäkra människor kan påverkas att tro att de är homosexuella om de exponeras för homopropaganda. Många har även velat släta över problemen genom att betona att "det faktiskt bara handlar om förbud mot homopropaganda riktad till barn, inte att man är anti-homo" och "man ska väl ändå inte göra sexreklam för barn?" och till och med "bara för att man är homo så är det ok att vara pedofil?"

 

Alltså. Låt oss titta lite närmare på vad det innebär att förbjuda "homopropaganda riktad till barn" på Putins språk...

 

För det första räknas en regnbågsflagga som homopropaganda. Att som samkönat par visa sin kärlek gentemot varandra likaså. Att informera om att kärlek kan se ut på olika sätt och att man får älska vem man vill, ja det är också homopropaganda. Allt detta är således fördbjudet i alla miljöer där barn kan vistas. Vilket blir... överallt! Går du och håller din partner i handen på gatan, ja då kan det ju faktiskt dyka upp ett barn på samma gata och då har du homopropagerat mot ett barn. Ryssland har dessutom tvärstoppat alla adoptioner till Sverige eftersom vi tillåter samkönade äktenskap (sedan bara 5 år tillbaka, bör vi kanske påminna oss själva om, så att vi inte blir alltför uppblåsta). Även adoptioner till heteropar stoppas, för man kan inte garantera att barnen inte kommer exponeras för homosexuella par i sin närhet och det vore mer skadligt än att växa upp på barnhem. På vilket sätt är detta inte ani-homo?

 

Jag är övertygad om att "homopropaganda riktad till barn" bara är en sidenförpackning man har valt att stoppa hatet i, för att sedan kunna legitimera handlingar baserade på homoförakt. Det är ju precis detta som har skett då HBT-personer blivit systematiskt förföljda och torterade av organisationer som har landets ledning på sin sida.

 

Jag tycker för övrigt att "homopropaganda riktad till barn", så som jag tolkar det på mitt språk, är något positivt. Att det primärt skulle handla om sex är ju bara folks snedvridna syn på HBTQ-frågor. Sex är ju inte en större del av min vardag bara för att jag lever med någon av samma kön. I främsta rummet står kärleken och för mig handlar "homopropaganda riktad till barn" om att berätta för barn att de har rätt att älska vem de vill. För mig står regnbågsflaggan för gränslös kärlek, den handlar inte om sex. Inte heller handlar det om sex när jag håller min partner i handen på stan, det är bara ett sedvanligt ömhetsbevis.

 

Barn är knappast svultna på heteropropaganda. De blir ju matade med heteronormen varje dag, även i Sverige. Även barn som växer upp med samkönade föräldrar vet att detta är normbrytande, att detta är ett undantag.

 

Jag vet hur det är att växa upp i ett samhälle där man inte lär barnen att ifrågasätta sin sexualitet. Jag är såpass ung att jag hade sexualundervisning på 2000-talet och allt var fokuserat på penetrerande heterosex, kondomer och könssjukdomar. Inte ett ord sade man om att det ska handla om lust, att man kan ha olika preferenser, att man även kan ha sex med någon av samma kön. Sex definieras som penetration, allt annat är förspel. Det finns individer även i min generation som fortfarande tror att kvinnor inte kan ha sex med varandra, "för det finns ju ingenting att penetrera med". Detta är förstås även en del av de patriarkala strukturerna, synen på mannens roll i sexakten. Själva sexet äger rum när han penetrerar sin kvinna.

 

Visst fick jag som barn höra att det fanns pojkar som älskade pojkar och flickor som älskade flickor, men inte som en del av sexualundervisningen, utan som förklaringar av mina föräldrar när jag gick hem från skolan och frågade vad skällsorden "bög" och "flata" betydde. När jag var barn var bögar och flator några lustifika typer som man såg på TV ibland. Det slog mig aldrig att det var något jag själv skulle kunna vara (även om jag ofta önskade att jag var det eftersom jag kände i hjärtat att jag ville leva med en tjej) eftersom det ju var något exotiskt och extraordinärt och då borde det väl ha stått skrivet i pannan på mig när jag föddes?

 

Tänk om jag i de yngre tonåren hade fått lära mig att ifrågasätta vad jag själv tyckte om. Tänk om någon hade bett mig att stanna upp och på allvar fråga mig själv vilka människor jag attraherades av. Då kanske jag hade sluppit alla år av smärtsamt penetrerande heterosex där jag parallellt frågade mig själv vad fan det var för fel på mig som inte kunde njuta. Jag önskar att jag hade fått lite mer homopropaganda riktad mot mig som barn.

 

Christian Westling skriver att man ska låta barn utveckla sin egen sexualitet själva, att det är därför homosexuella inte ska påverka dem med sin propaganda. Det var ju just detta jag gick miste om för att jag växte upp i en sådan stark heteronorm, chansen att själv få utveckla min egen sexualitet. Jag fick så hårt inpräntat i mig från samhällets alla håll att jag var kvinna och skulle leva med en man att jag aldrig ens ifrågasatte det, trots att jag hela tiden kände att något inte stämde. "När du blir vuxen och har träffat mannen i ditt liv...", "Nu ska du lära dig att trä på en kondom så att du kan ha säkert sex i framtiden (underförstått, med en man)" osv. Listan kan göras lång. Listan över heteropropaganda som jag fått riktad mot mig som barn, som för mig hade behövts balanseras upp med lite homopropaganda för att inte vara skadlig.

 

Men som sagt, det handlar inte bara om sex. Det handlar om att kärlek är mångfacetterad. Det handlar om att presentera hela livets smörgåsbord för barnen, inte bara delar av det. Det handlar om att lära barn att känna efter vad de själva vill i sina hjärtan, så att de slipper tvinga sig igenom situationer som de inte egentligen vill vara i. Det handlar också om att barn ska lära sig att se nyanserat på livet, att se kärleksfullt på människor. För detta går ju hand i hand med all typ av tolerans. Homofobi och rasism går hand i hand. Det handlar om att vi ska lära våra barn att se alla individer som människor, så att de inte växer upp och blir Sverigedemokrater.

 

Ja juste, det var ju där vi började. Åter till Sverigedemokraterna. Westling mfl påtalar faran med att unga osäkra människor utsätts för propaganda. Då kan man nämligen riskera att påverka dem i någon riktining som visar sig vara fel. Därför är det fel med homopropaganda. Detta visar inte bara att de tror att homosexualitet är något man väljer, det visar också på bristande självmedvetenhet. Det är ju ändå ett ganska välkänt fenomen att unga osäkra människor söker sig till just rasistiska grupper, där de hjärntvättas med rasistisk propaganda. SD har sitt största väljarstöd bland lågutbildade människor. Detta skriver jag inte för att sätta mig över dem, utan faktiskt för att fria dem från ett högre ansvar. Det kanske låter konstigt eftersom alla röstberättigade såklart själva ansvarar över vilka de röstar på. Vad jag menar är att de naivt har tagit emot den världsbild som den organiserade rasismen har tutat i dem, precis som att barn bygger upp sin världsbild kring den heteronorm som samhället matar dem med. Jag tror inte att SD-väljarna är onda människor (jag tror inte att det finns onda människor över huvud taget, men det är en annan historia). Jag tror att de har blivit utsatta för skrämselpropaganda som de saknar förmåga att kritiskt granska.

 

Jag tror att rasistisk propaganda är extremt farlig, för rasism är ingenting man föds med, till skillnad från homosexualitet. Jimmie Åkesson är orolig över homosexuella pars barn. Jag är orolig över Jimmie Åkessons barn. Vad får man för rastistisk propaganda med sig redan från barnsben om man har två Sverigedemokrater som föräldrar? Vad får man för stöd i att utveckla sin inneboende förmåga till medkänsla? Jag tänker på den där pappan som talade ut i någon kvällstidning häromsistens, han vars son var med och kastade glasflaskor på barnfamiljer med ett gäng andra nazister i Kärrtorp. Pappan medgav att han själv kommer rösta på Sverigedemokraterna i valet men ställde sig helt frågande till hur hans son kunde bli nazist. Jag ställer mig inte frågande. Jag är genuint orolig över de barn som växer upp i dagens Sverige, där vi har politiker i Riksdagen som på allvar tycker att en människas värde bestäms av etnicitet. Om det är någon propaganda vi behöver skydda våra barn från, kära Christian Westling, så är det Sverigedemokraternas rasistiska propaganda!