En kärlekshälsning till alla sensitiva varelser!
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några rader som jag skrev sommaren 2012, då jag ville vara ett berg men kände mig som ett grässtrå. På en promenad såg jag grässtråna på bilden nedan och slogs av hur hållbara de faktiskt är - mycket tack vare sin elasticitet, sin böjbarhet, sin mjukhet, sin formbarhet. Följande ord rann således ur fingrarna när jag kom hem från promenaden och lät händerna spela över tangentbordet:
Grässtrån
går inte av när starka vindar blåser.
De böjer sig till marken,
bugar ödmjukt inför universums krafter
och reser sig sedan igen.
Med kärlek! / Ett stolt grässtrå
