Vårt medmänskliga ansvar
Jag läste just att tusentals människor protesterar mot nazisterna i Stockholm idag. Det gör mig så glad och hoppfull. Min övertygelse är att vi måste säga ifrån. Det är vårt medmänskliga ansvar. När 2010-talet har gått till historien som årtiondet då rasismen tvättades ren, då fascismen tog plats i riksdagen, då hets mot folkgrupp på offentlig plats blev legalt för att "värna yttrandefriheten" - då måste vi kunna säga till våra barnbarn att "tack och lov höjde vi våra röster och sa ifrån, på gator och torg och i sociala medier, för vi hade lärt av Europas historia att tystnad och passivitet kan skapa utrymme för förintelse, så vi enade oss mot ondskan och vände trenden".
Igår fick jag hem Sverigedemokraternas rasistiska reklam i min brevlåda. När jag var liten och gick i skolan vandrade enskilda Sverigedemokrater runt i mitt hemområde och delade ut hemtryckt öppet rasistisk propaganda i brevlådorna. Jag minns hur otroligt avvikande och extrem denna propaganda upplevdes i området. Idag skickas SD:s reklam ut till alla hushåll i hela Sverige, finansierat med våra skattepengar. Jag har flyttat tillbaka till området där jag växte upp, området som förfasades över de extremistiska rasselapparna, och var tionde granne röstade på SD i EU-valet i maj. Normalisering. Idag är det nazistiska SvP som anses extrema. Ändå får de hålla tal på offentliga platser, trots att innehållet bryter mot svensk lag. SD har banat väg för dem och de befinner sig idag där SD befann sig när jag var liten. Ge normaliseringen några år till och plötsligt har vi nazister i vår riksdag. Vilken spottloska i ansiktet på alla som gasades ihjäl i Hitlers kammare...
Tänker du luta dig tillbaka och titta på eller tänker du sätta ned foten och säga NEJ?
