Intressant inlägg. Bemötandet av SD har ju uppenbarligen inte fungerat om syftet är att minska väljarstödet. Attack triggar försvar. Men attack är ofta lättare än att sakligt bemöta. Som med konflikter mellan människor. Istället för att säga ifrån i ett tidigt skede lugnt och sakligt väntar man tills bägaren med ilska rinner över. Så triggar man försvarsmekanismer i den andra. Så har man skyttegravskrig med två parter som går därifrån, båda än mer övertygade om att man har rätt.
Att våga kritisera/lyfta debatt på ett hjärtligt och sakligt sätt i vanliga sociala situationer där strukturerna återskapas gång efter gång tror jag är vägen till förändring. Att våga prata om/bryta normerna, även om det är kostsamt för en själv i den givna situationen. Annars är det lätt att man har kampanda med likasinnade, sen är man medskapare av strukturerna när situationerna väl uppstår för att man inte vågar/är villig att ta den eventuella sociala kostnaden.
Jättebra inlägg
URL: http://kickanwicksell.se/
Jag är så ambivalent till detta och just uttrycket "god ton" är så värdeladdat att det är svårt att prata om nyanserat, men jag tänker att det handlar om just det du skriver - vad man vill få ut av det. För att skapa förändring, få någon att ändra åsikt eller bara tänka till så tror jag absolut att ett visst mått av god ton behövs. Jag kan ju inte komma ut i en skolklass och t.ex. kalla alla homofoba (ja, många är tyvärr det) kids för just homofober eller rövhattar, det skulle inte skapa någon förändring utan bara polarisera ytterligare.
Däremot tror jag att det också behövs rum utan god ton. Jag anser att de förtryckta/utsatta ibland bara behöver få uttrycka sitt hat, sin sorg och frustration utan att behöva tänka på att vara konstruktiva och pedagogiska hela tiden. Det handlar ju om att överleva och orka, liksom!