I detta inlägg skriver Lady Dahmer att hon önskar att hennes dotter blir lesbisk, för att slippa det förtryck som heterosexuella kvinnor utsätts för i sina relationer. 

 

Jag förstår hur hon tänker och jag håller med om att kvinnoförtrycket i heterorelationer är ett problem. Därmed inte sagt att förtryck inte existerar i homorelationer för det gör det, men heterorelationer är i högre utsträckning ojämlika eftersom patriarkatet ju även existerar på micronivå. Och ja, detta ÄR ett stort problem!

 

MEN, som homosexuell är det ganska provocerande att höra heterosexuella personer önska att deras barn ska bli homosexuella (i den mån det nu är något en "blir") för att slippa ett förtryck, precis som att det är provocerande när kvinnliga heterovänner säger att de önskar att de också var lesbiska för att det verkar så mycket enklare att leva med en kvinna.

 

Det är mycket problematiskt att heterosexuella personer uttrycker sig på detta sätt. De har ju ingen insikt i hur det är att leva som homosexuell i dagens Sverige. När de säger att Sverige är tolerant och när de förnekar diskrimineringen av homosexuella, då är det för att de själva inte ser förtrycket och utanförskapet eftersom de själva inte utsätts för det.

 

Jag vet hur det är att inte våga hålla sin partner i handen på offentliga platser. Jag vet hur det är att känna ångest inför att komma ut på en ny arbetsplats. Jag vet hur det är att vara på sin vakt, att höra homofoba kommentarer, att höra medmäninskor tystna och byta samtalsämne för att det blir obekvämt när jag berättar vad vi har gjort i helgen. Jag vet hur det kan strula med praktikaliteter för att folk inte förstod att vi är sambos "på det sättet". Jag vet hur det känns när vårdpersonal och andra antar felaktigheter om vår relation. Jag vet hur det är att få sin kärlek exotifierad, värderad, sexualiserad, avsexualiserad och ifrågasatt. Jag vet hur det känns att höra och läsa att min relation är fel. Jag vet också hur det känns att få den hyllad och gjord till ett politiskt statement när allt jag önskar är att den bara ska få vara.

 

Att säga att en önskar att ens dotter blir lesbisk för att hon ska slippa ett förtryck, det är en heterosexuell tankevurpa. Det enda hon gör som lesbisk är att leva med en annan typ av förtryck. Ett förtryck från samhället. Ett förtryck från en heterosexuell majoritet och ett utanförskap i egenskap av en del av en minoritet. Ett utanförskap som är osynligt för heterosexuella. Ett utanförskap som de ofta bidrar till utan att ens vara medvetna om det, i stort och smått. Men jag vet, för jag lever med det. Att bli lesbisk är inte en väg ut ur kvinnoförtrycket, det är en väg in i ett dubbelt förtryck - förtrycket som kvinna OCH förtrycket som homosexuell. Psykisk ohälsa och självmord är är inte högre bland HBTQ-personer av en slump.

 

Och nej, det är inte lättare att leva med en kvinna. För, hör och häpna, det är fortfarande en människa du lever med! Det förekommer åsiksskiljaktigheter, konflikter och svårigheter i alla relationer. Och även om vi kan förenas i somliga frågor där män inte har förståelse pga bristande egen erfarenhet, så behöver vi istället bära bördan att vår relation ifrågasätts och i somliga lägen måste döljas för att skydda den från hat. Och sådant tär på en relation.

 

Och ja, jag har varit tillsammans med män också, innan jag kom till insikt om min sexualitet, ifall någon funderar över mina erfarenheter på det området och om jag verkligen kan jämföra. Jag kan jämföra. Och att som kvinna (nåväl, kvinna och kvinna, men det är som kvinna andra ser mig och det är i andras ögon min relation döms) vara tillsammans med en man har varit så mycket enklare på så många sätt, eftersom samhället bemöter heterorelationer med en självklarhet som jag ganska sällan upplever med min flickvän. Därmed inte sagt att jag hellre skulle vara hetero, för då hade jag ju inte levt med min fantastiska flickvän, men jag hade gärna sluppit förtrycket och utanförskapet.

 

Att som heterosexuell uttrycka sig på det sätt som Lady Dahmer gör i sitt inlägg, det är mycket problematiskt. Det är en del av det förtryck som heteropersoner utövar mot homopersoner utan att vara medvetna om att det är ett förtryck. Men det är det, eftersom sådana uttalanden utgör ett förminskande av det förtryck som vi lever med.

 

Det förvånade mig att Lady Dahmer skrev detta inlägg, eftersom hon brukar påtala hur otroligt viktigt det är att som del av en norm/majoritet INTE gå in och tolka normbrytares/minoriteters upplevelser. Samtidigt är det ett vanligt misstag att som heterofeminist göra homotabbar likt denna. Lady Dahmer är stark förespråkare av att lämna tolkningsföreträde till de utsatta, vilket i detta fall är de homosexuella. Män ska lyssna istället för att försvara sig när kvinnor lyfter kvinnoförtryck. Jag håller med! Personer utan inifrånperspektiv ska lyssna istället för att försvara sig när personer med inifrånperspektiv lyfter klassförakt, fatshaming och rasism. Jag håller med!

 

Jag hoppas att detta även gäller HBTQ-frågor, att heteropersoner ska lyssna istället för att försvara sig när HBTQ-personer lyfter ett förtryck som förtryckaren själv inte ser. Jag kommenterade såklart Lady Dahmers inlägg och påtalade att det var problematiskt utifrån mitt perspektiv som lesbisk. Jag har ännu inte fått något svar. Jag hoppas att hon lever som hon lär och svarar med att lyssna och ta till sig. Jag är dock livrädd att få mothugg, eller att mitt påpekande ska besvaras med tystnad, för tyvärr har jag erfarenhet av just detta (antingen ett aktivt förminskande a la "du har misstolkat" eller "du är lättkränkt" eller total tystnad, det ultimata förminskandet) när jag som homo påtalat problematiska uttalanden hos heteropersoner med mer talutrymme än jag (detta inlägg är ett av alla exempel).

 

Snälla snälla låt mig få en erfarenhet av att bli lyssnad på. Snälla snälla ge mig en anledning att imorgon skriva ett tillägg på detta inlägg, där jag meddelar att min rädsla i detta fall var obefogad. Men jag är livrädd, för om feminister med stort talutrymme vänder mig ryggen i mitt utanförskap, vem ska hålla mig om ryggen då?

---------------------

Uppdatering: Lady Dahmer har efter kritiken ändrat rubriken i sitt blogginlägg. Det betyder mycket att bli lyssnad på och detta visar att det faktiskt lönar sig ibland att våga ta sig ton och påpeka uttalanden som är en del av ett (omedvetet) förtryck. Tusen tack!