Vi måste inte prata om de två svarta gubbarna längst ned i statistikbilden nedan, de som blev oskyldigt anklagade. Vi måste prata om de många beige gubbarna som aldrig blev anmälda. Vi måste prata om de ljusbruna gubbarna som anmäldes men aldrig ställdes inför rätta. Och vi måste prata om de mörkbruna gubbarna som ställdes inför rätta men aldrig dömdes. Några av dem har vi läst om i tidningen, tex han som friades eftersom han "inte fattade att hon inte ville" trots att hon skrek NEJ så högt att hennes stämband skadades.

Häromdagen publicerade tidningen Metro en rubrik på sina löpsedlar om en 16-årig flicka som dömts för att ha ljugit om en våldtäkt. Varför väljer Metro att lyfta fram en av de två svarta gubbarna på löpet, när hundratals beiga och bruna gubbar passerar obemärkt varenda vecka? De måste väl ha vetat att detta ger en skev bild av verkligheten kring våldtäkter? De måste väl ha vetat att detta spär på myter kring kvinnors skuld och mäns oskuld? De måste väl ha vetat att denna löpsedel kommer skrämma ytterligare våldtagna flickor och kvinnor som inte vågar anmäla pga skam och rädsla att bli förnedrade och inte betrodda? Fy faan Metro!

Vi måste prata om varför det är så många män som våldtar. Inte genom att hänvisa till deras drifter eller kvinnors klädval, utan genom att lyfta fram de patriarkala strukturerna i samhället. Feminister anklagas ofta för att nedvärdera män. Jag tycker snarare att de som skyller på kvinnors klädval är de som nedvärderar män, de som säger att "det är som att lägga en biff framför en hund" att klä sig i kort kjol eller urringat linne. Då säger man ju att män har sämre impulskontroll och således sämre utvecklade frontallober i hjärnan än ett djur vars intelligens bedöms vara jämförbar med en tvåårig människas.

Nej, det är inte mäns drifter eller kvinnors klädval som är problemet. Jag tror män är förmögna att agera civiliserat och hämma impulser. Vi måste prata om de patriarkala samhällsstrukturer som skapar våldtäktsmän.

Vi måste prata om varför det är så många våldtäktsmän som aldrig anmäls (de beiga gubbarna). Kvinnors rädsla att bli förlöjligade och inte betrodda, en rädsla som tyvärr är befogad i dagens samhälle. "Det leder ju ändå ingen vart att anmäla". Nej, precis, tyvärr talar statistiken för just detta. Det leder ofta ingen vart. Vi måste prata om varför flickor och kvinnor blir så ifrågasatta, trots att andelen falska anklagelser är så försvinnande liten.

Vi måste prata om varför så många våldtäktsmän som ställs inför rätta inte döms (de mörkbruna gubbarna). Varför det fortfarande spelar roll vad hon hade på sig och om hon var berusad eller ej. Varför man godtar att killen inte fattade att ett nej var ett nej. Vi måste prata om rådande attityd som säger att "ger man sig in i leken får man leken tåla". "Har man följt med en kille hem så får man ju förvänta sig att han lackar ur om man säger nej till sex". Varför då? För att en man är som en (väldigt ouppfostrad) hund som inte kan ta ett nej när köttbiten väl placerats framför honom? Vilka är det egentligen som anser att män är dumma i huvudet? Inte feministerna i alla fall.